Materialforskare vid Linköpings och Uppsala universitet har undersökt kompositer av TiC, titankarbid, inbäddade i en fyllnadsmassa av rent kol. TiC-kristallerna är i storleksordningen 2-15 nm.

Mellan kristallerna och kolmassan upptäckte forskarna en extra kemisk bindning som de menar påverkar materialets egenskaper. Genom att mixtra med blandningen kan egenskaperna styras mot optimal styrka, seghet, ledningsförmåga och friktion.

Forskningsledaren, professor Lars Hultman, gör en analogi med betong:

– Betongens egenskaper bestäms av förhållandet mellan sand och cement. I nanokompositen motsvaras sanden av nanokristaller och cementen av det glasliknande amorfa kolet. Men för att det ska hålla ihop måste det finnas ett starkt kitt, säger han i ett pressmeddelande från Linköpings universitet.

Bland nanokompositerna finns många lovande material för kontaktdon, material som är både ledande och nötningståliga samtidigt som friktionen är låg. Men Lars Hultman påminner om att nanokompositmaterial inte är något nytt – exempelvis kan flinta räknas dit.

Resultatet har publicerats i en artikel i tidskriften Physical Review (länk).