Skriv ut

JAnneJAN TÅNGRING:

Hårda paket blir mjuka med hypervisor i bilen

Först blev bilens styrsystem elektroniska, sedan digitala. Med introduktionen av hypervisorer i fordon tas ett nytt steg: hårdvarukomponenterna blir mjukvara.
DET KAN TYCKAS bisarrt, men om du har en ren mjuk­varuprodukt så kan det löna sig att addera lite hårdvara till den. Då känner kunden att den får lite mer valuta och är beredd att betala mer.

Här är ett exempel ur högen. Ett röntgenavsyningssystem för elektroniktillverkning fanns i två versioner. En med 2D- och en med 3D-grafik. Hårdvaran var exakt densamma. En uppgradering till 3D kostade 150 000 ­dollar och aktiverades med hjälp av en licenskod.

SÅ SÅG DE verkliga produkterna ut. Men efter lite eftertanke adderade tillverkaren lite hårdvara till 3D-versionen. Rent symbolisk hårdvara. Syftet var inte funktionellt, att exempelvis göra uppgraderingen svårare att tjuvkoppla. Utan att övervinna ett psykologiskt köpmotstånd – om kunden känner att den får något konkret i handen blir produkten lättare att sälja.

Mjukvara är ingenting. Så känns det. Till viss del är det sant – merkostnaden för att tillverka ytterligare ett exemplar av en mjukvara är bokstavligen noll.

CHIPSTILLVERKARE drabbas av samma förväntan. Kunderna tycker att chips enligt en gammal tumregel borde kosta per kvadratmillimeter. Att kvadratmillimetrarna innehåller alltfler ingenjörstimmar av funktionalitet kan kunden vifta bort.

Endast hårda paket har ett tydligt värde, för att prata julklappar.

I BILDEN FINNS alltför många hårda paket av den typ som kallas ECU:er (electronic control units) – små datorburkar med kretskort under skalet och kontaktdon på sidan. Antalet ECU:er passerade 100 för några år sedan och tycks vägra att bli färre. De kostar pengar, väger, tar plats och drar ström.

Bilen får alltfler nya funktioner som huvudsakligen realiseras i mjukvara men fortfarande levereras i varsin liten burk.

Det kan vara motiverat när funktionen kräver avancerad signalbehandling – läs vår text om specialsydda systemkretsar för ADAS! Men det finns också gott om funktionalitet som borde kunna köras i en och samma cpu. Infotainment, instrumentkluster och backkamera är några exempel.

NU TÄNKER MAN göra ett försök. Med hjälp av en teknik som kallas virtualisering. ECU:erna märker ingen skillnad – de tror de sitter kvar i varsin liten plåtburk. Men burken har blivit virtuell.

Läs mer i vår översikten över leverantörer av hypervisorer!

Konsolideringen är bara en av hypervisorns fördelar. En annan att den är ett steg mot funktionalitet levererad som mjukvara. Bokstavligen som en nedladdning av en app från molnet.

Med app-modellen finns som bekant inga psykologiska spärrar mot att betala för mjukvara. I alla fall inte om du frågar min sexåring som inte tvekar att bränna det mesta av sin veckopeng på appar.